Nyårsafton

Det här blir ett långt inlägg i form av många bilder så jag ska vara rätt kortfattad hoppas jag.

Igår åkte vi till Plettenberg, två timmar öster om Mossel Bay, och upplevde apor, fåglar och kattdjur på ett rescue center.

På Monkeyland fanns runt 200 apor, 11 arter, och vi såg de flesta tror jag. Här finns apor som har räddats från till exempel idiotiska ”ägare” och som aldrig kommer att kunna leva i det vilda igen. Vi fick promenera med guide i apornas skog i en timme i ett väldigt stort område som avslutades med hängbron som syns överst. Vilket gäng!

Vi lärde oss väldigt mycket om arterna, bland annat att skillnaden mellan monkey och ape är att monkeys har svans. Varför har vi bara ett ord för apor förutom primater?! Det blir så enkelt på engelska. Ungarna bärs på ryggen bland de Sydamerikanska och Sydostasiatiska aporna och på magen hos afrikanska apor.

Den enda afrikanska apan på plats såg väldigt rolig ut med sin turkosa pung!

Spindelapan med sin långa svans och armar är en riktig buse som började leka med Olles vagn när vi inte höll i den och han inte satt i den. Apan var också bästis med gibbon-hanen och gillade därför blonda personer som han skulle kunna landa på huvudet hos. Det hände aldrig.

Birds of Eden med 3 500 fåglar var större än vi trodde. En häftig vandring på en kilometer genom en djungel med fåglar i varje ögonblick.

Träffade bland annat på en papegoja, ara eller vad man nu säger, som ett par vuxna personer försökte få att prata. När jag kom fram till den med Olle i famnen såg han Olle och sa ”hi baby” och oj vad förvånade vi blev. Hade säkert fått lära sig att vara kärleksfull mot vuxna men det blev klockrent i den här stunden.

När vi lämnade den sa den ”bye bye” till allas förtjusning.

I rescue-centret för kattdjur var det såklart tudelat att gå bland djuren som är inhägnade. Panter, lejon, tigrar, leoparder, geoparder och många fler fick vi se. Alla med någon form av defekt som ett öga, blinda eller liknande som gör att de skulle varit rökta i det vilda. Frågan är vad som är bäst, att dö eller att leva kvar inhägnad…

Det mäktiga mötet mellan Olle och lejonhonan verkade så fint. Hon kom fram till stängslet och Olle blev nyfiken och ställde sig och pratade och pratade med katten som låg stilla med huvudet på sned och såg ut att få moderskänslor. Men nej, hon tyckte bara att Olle hade perfekt storlek som föda och önskade inget hellre än att få chansen.

”Hemma” på klubben igen vankades nyårsfest med 60-, 70- och 80-talstema. Vi åt buffén som inte var superexklusiv och dansade en del, fick faktiskt med oss tjejerna upp på dansgolvet.

Men vid 23 begav vi oss till huset och satt för oss själva på tolvslaget med bubbel i glasen och pratade till 01.30.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s