Kul på strutsfarm

Efter förmiddagens poolhäng och lunch i huset tog vi bilen en timme takt norrut, till Oudtshoorn och strutsfarmarnas mecka. På en av gårdarna, Safari Ostrich Farm, stannade vi.

En kan ju tycka att det låter konstigt att ta en timmes safari ut bland tusen strutsar och några emu:s, världens andra största fågel, men det var faktiskt väldigt roligt, spännande och lärorikt. Och riktigt varmt och svettigt.

De hade tre sorters strutsar på farmen, de från Kenya, Zimbabwe och Sydafrika. Kenyanerna är störst och väldigt aggressiva typer, de stod därför bakom stängsel. När vi passerade högg de mot stängslet till synes utan provokation.

De vackraste strutsarna kommer från Zimbabwe och det är deras fjädrar som används till plymer i Brasilien, väskor och liknande.

De sydafrikanska har det godaste köttet, är de minsta fåglarna och får leva i cirka 14 månader innan köttet anses bli osmakligt. Vid 14 månader smakar det superbt vilket vi också testade efter turen på farmen.

Jag och Fredrik testade på att bli bitna, eller nafsade på och det kändes rejält även om det inte gjorde jätteont. Men ett rejält bett fick den på den här kenyanen.

Strutsar kan springa i 70-80 km/h och hålla den farten i 2-3 km! Imponerande. Lite skillnad mot gepardens hastighet på 120 km/h men som bara kan hålla ut i 200 meter.

De försvarar sig genom att sparkas med den kraftiga tån och det lär ju kännas att bli träffad av en sådan. Men lägger man sig ner borde man klara sig, strutsarna kan nämligen inte sparka längs med marken.

Honorna, de bruna strutsarna, lägger ägg varannan dag, och vilka ägg sen! 15 personer kan dela på ett äggs innehåll. Om det blir en bebis därinne ska den ruvas i 42 dagar innan den behöver hjälp med att komma ut. Skalet är så hårt att den inte klarar det på egen hand. 200 kg står det emot! När honan ruvar får hon hacka sönder det och när det sker under lampa hjälper människan till att föda fram strutsbebisarna som redan efter tio månader väger 95 kg…gulp!

I den stora shopen på farmen fanns massor med strutsprodukter. Fina skinnväskor, plånböcker, dammvippor och mycket mer. Det blev en dammvippa och en liten korthållare, även om Tuva var bra sugen på en väldigt vacker axelväska i strutsskinn med fjädrar på.

Efter turen testade vi köttet, jag en hamburgare och Fredrik en fin 300-gramsfilé, mycket gott.

I början på 1900-talet var fjädrarna värda guld (tänk Moulin Rouge) men sjönk sedan kraftigt när modet förändrades. Idag är 65 % av exporten köttet, 30 % skinnet och bara 5 % fjädrar, främst till Brasilien och dansarna där.

Turen upp och över bergen som vi ser från havet var mäktig och lite läskig med snäva svängar runt bergsväggarna. Men tillbaka kom vi och jag och tjejerna tog en tur ner till stranden för att bada i solnedgången. Det var några andra än oss som tänkte samma sak, några fiskade, andra hade sin braai där nere och några satt och pratade med en dricka i handen.

När vi var ute vid vattenbrynet kom en man från klipporna med en bläckfisk i handen. Den hade kommit lite för långt upp och nu fick den bärhjälp ut i vattnet igen. En häftig upplevelse helt klart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s