Lata dagar i Alfta

Vilma försöker döda några myggor på vår kvällspromenad bakom mamma och Lasses hus, i en vacker solnedgång över ängarna.

Vad har vi hittat på häruppe hittills förutom att leta efter skogens stora djur? I fredags hängde jag med Sanna och hennes vänner till ett mysigt trädgårdscafé där vi åt väldigt god mat och lyssnade på De Sotos, ett coverband som funnits länge och som alltid funkar för en rolig kväll på stan. Jag skrattade så jag fick träningsvärk i magen av min syster och hennes vänners humor och tokigheter. En bra kväll och start på semestern.

Igår när jag och pappa kom hem från skogen tog vi en cykeltur runt Norrsjön. Tjejerna är vana vid turen som de cyklat i några år nu men jag tycker ändå de är starka som cyklar 1,8 mil bara sådär.

Olle fick sitta i morfars cykelvagn som är perfekt för packning och små barn. Det var så himla varmt igår, 27 grader hos pappa och Birgitta och när regnvädret dundrade förbi senare förstod vi varför hettan var så tryckande.

Ett stopp i Runemo på vägen runt sjön är något tjejerna ser framemot och till och med jag badade i det svalkande vattnet. Olle var inte på humör och ville inte bada, ville inte göra mycket alls faktiskt men blev gladare när jag halade fram en banan.

Imorse låg regnvädret kvar över oss och vi åkte till Bollnäs för att försöka få klipptider till barnen. En helt omöjlig uppgift visade det sig, de sju frisörsalongerna vi besökte hade alla fullt i flera dagar framöver och vissa i veckor. Suck, får fixa frissorna nästa vecka istället. Under tiden i stan slutade det regna och solen tittade fram. Hemma igen fick tjejerna följa med mig och Emma ut på löptur och jag sprang för första gången sedan Ragnar Relay. Konstigt nog tog jag mig runt 7,3 kilometer och helt plötsligt är sådana längder inte längre skrämmande. Nu känns det enkelt att springa alla sträckor under milen och milen skrämmer inte alls som förut. Vilken seger för psyket! Jag fick väldigt ont i löparknäet dock men med några smarta övningar hoppas jag det går över till nästa tur.

Åh så mysigt det var att åka till Bollnäs igen tidig kväll och ta en fika med min fina vän som jag träffar alltför sällan. Vi hade kunnat babbla i evigheter men nöjde oss med två timmar tills fiket stängde. Förhoppningsvis ses vi igen imorgon kväll då det är dags att njuta av hälsingemusik av Engmans kapell, Per Persson och Sofia Karlsson i deras sammansättning Hälsingevind.

Ro i själen får jag av dessa bilder på mitt fina Hälsingland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s